HISTORIK LARSMO UTSKOG

Storsockenallmänning:

År 1812 delades Pedersöre storsocken i en finsk del, Lappajärvi storsocken och Pedersöre storsocken. Storsockenallmänningen blev då delad mellan Pedersöre och Lappajärvi. Det var de sk. Soiniskogarna.81000 tunnland( 36400 tunnland skog och 45400 tunnland impediment.)
På förslag av byamännens ombud, sockenskrivaren Brunberg, beslöt man på ett allmänt möte att mot skattenedsättning på hemskogen ge bort Soiniskogarna till staten. Årtalet var 1854. Staten övertog skogarna 1857. Hemmanen fick nedsatt skatt med c 1/5 del från åren 1868-1920 när mantalsskatten upphörde.
Det område som blev kvar när storskiftet blev klart i Pedersöre skulle fördelas bland de som fått mindre än 1200 tunnland per mantal. Överloppsarealen var 20500 tunnland skogsmark och 8770 tunnland impediment. Sammanlagt 14635 ha.

År 1832 påbörjade antmätaren Ottelin denna skiftesförrättning. Den blev klar 1835.
Larsmo var bland de byar som fick tilläggsmark sammanlagt 1280 ha.

LARSMO UTSKOG

Detta var den skog som Larsmo bys mantalsägare fick. Skogen ligger i ett skifte, i rån mot Evijärvi kommun och gränsar till Kronoby( Terjärv) i norr och till Pedersöre i väster och söder.

Området är alltså en enklav inom Pedersöre kommun men hör kommunalt till Larsmo kommun.Skogen ägs idag av 172 delägar i Larsmo by enligt varje hemmans andel( tidigare mantal)

Under 1800-talet var skogen utarrenderad i större och mindre lotter till ortsbor i Överlappfors. Arrendet avsåg främst mulbete , men då det fick användas enligt ” gottfinnande” av arrendatorn har skogen utan tvivel använts för att ta husbehovsvirke och för tjärbränning.

Den skog som hörde till storsockenallmänningen också Soiniskogarna har använts för tjärbränning och avverkning av virke för allmänna byggnader och kyrkor. Bland annat virket till byggande av Larsmo Kyrka och Tingshuset Virket har flottats ner från Esse ås upprinningsområden. Handelshuset Malm som idkade tjärförsäljning för export nämner i sina historiska skrifter att tjärbränningen försvårats avsevärt under senare tid,på grund av strängare övervakning av kronofogdarna avseende avverkning i allmänna skogar.

Traktens bönder och rågrannar till allmänningsskogarna hade också till en del använt skogarna till tjärbränning.

Enligt gamla protokoll och uppgifter från virkesköparna såldes Larsmo utskog, avverkningsrätten på ”slump”under de sista åren av 1800 talet och några år in på 1900 talet. Skogen avverkades under 4 -5år så att allt grövre virke höggs bort och kvar lämnade endast störskog ( benslar) under 10 cm och ett 10 tal fröträd per ha.Ingen rensning eller hyggesröjning företogs. Detta var dåtidens skogsvård. Med våra ögon regelrätt skövling av skog.

Förslag att skogen säljs

Under början av 1900 talet kom ett förslag att skogen skulle säljas. Ett anbud hade inkommit av trävarufirman Eriksson som köpte skog för Wilhelm Schaumans räkning.

På delägarstämman föll dock förslaget när det var en av delägarna som vägrade sälja sin andel. Det var Matts Sandvik som steg upp och motsatte sig försäljningen. Han sa: ” säli Ni äär andeila men ja säl int”.Mötets deltagare ,som var för en försäljning, menade då: ”Spark atee i räve och laga ut a`.” Det blev alltså ingen försäljning, eftersom beslutet borde ha varit enhälligt, enligt dåtida stadgar. Vi kan tacka Matts Sandvik för att vi har fått behålla Utskogen.

Man förstår att det tog lång tid innan skogen repade sig och småningom förnyades i luckor. Restskogen som blev kvar är den skog som under senare tid slutavverkats och förnyats genom kalavverkning sådd och plantering.

Enligt ett protokoll från 30 maj 1937 försökte byamännen iståndsätta de vildvuxna bestånden. Stora mängder ved och massaved samt props avverkades. Byamännen som blev tillsatt i den kommitten som skulle förverkliga avverkningarna samlades i Holm cafe´. Med var Wilhelm Fagerholm, Edvard Fagerudd,Wäinö Philman, Viktor Östman och AW.Brask. Kommitten fick fullmakt att bestämma storleken på avverkningarna och tillsätta arbetsledare och överrenskomma om lön. Enligt § 5 i samma protokoll var första anbudet AB Jakobstads Mekaniska Verkstad. Priset på virket var 49 mk/m3 för blandved och 64 mk för björkved. Kontrakt uppgöres. § 7 i samma protokoll beslöts att anhålla av Föreningen för Skogskultur om dikning av 100-150 ha i utskogen. Wilhelm Fagerholm fick i updrag att göra anhållan.

§ 8 Väinö Philmans räkenskaper godkändes och ansvarsfrihet beviljades med tacksamhet.

Protokoll 3.9.1937

Beslöts attt omedelbart starta avverkningarna och antogs Wäinö Philman till arbetsledare mot en lön av 2000 mk per mån.

Protokoll 14 april 1938

Beslöts att bli medlem i skogsvårdsföreningen om en sådan bildas

Protokoll 3 maj 1938

Anbud av Österbottens TRÄ på virke. 115 Mk/m3 för cellulosaved och 110 mk för props.

Wäinö Philman + 3 medlemmar ska närvara vid inmätning

Protokoll 21 april 1939

§ 9 Arrendeavtal på 2 ha åt Otto Elgbacka på 9 år. Reismossen för 25 mk/år

§ 10 Levi Westö rapport om rensning och avverkning

Levi kom att leda arbetet i utskogen under två år som den första anställda i den nybildade skogsvårdsföreningen

Under krigsåren och 7 år framåt föll uppdraget på Elis Sandvik.

Han fick det svåra uppdraget att sköta om Larsmobornas vedkvot som höggs under krigsåren .Tusentals m3 ved höggs då ur utskogen, vilket besparade hemmansägarna från att avverka i hemskogarna.

Efter Sandvik kom Levi Wiik att verka för utskogen i 27 år

Vid en exkursion i utskogen1949 beslöts att en skogsbruksplan ska uppgöras. Fältarbetet utfördes 1952 av Levi Wiik. Virkesförrådet då var något under 100000 m3. Den första stora kalavverkningen på c 50 ha var vid Timmerbacken . Levi Wiik blev beryktad för den avverkningen av skogsägarna i Esse. Skogsägare som tyckte att Levi skulle i fängelse för att han upptagit en så stor kalyta. Blädningsappellen som kom 1948 ändrade helt avverkningarna i landet. Man övergick från blädning till förnyelseavverkning. Sådd och plantering på kalytan som ny åtgärd efter förnyelsen. Enligt den uppgjorda skogsbruksplanen var avverkningsförslaget 4000 m3 per år. Tillväxt 3167 m3 ( 4,3 m3/Ha/år)

L-E Östman 32 år i skogsvårdsföreningens tjänst fortsatte efter Levi Wiik. Han har uppgjort de senare planerna tillsammans med Johnny Fagerholm som tog vid efter Östman.

Statistik: den 7 : e skogsbruksplanen uppgjord av skogsvårdsföreningen för åren 2016-2026visar ett virkesförråd på 150000 m3 och tillväxten drygt 5000m3. Inventeringen utfördes av Henning Nynäs.

Statistik på avverkade mängder under c 70 år och tillväxt enligt uppgjorda skogsbruksplaner.

Övriga händelser i utskogen

Grustag: Vid Hjulfors och Höifors längs Evijärvivägen

Landsvägsbyggen, Vägförrättningar, Timmerbacka-Huvudsjövägen

Skogsförbättringsåtgärder: De första skogsdikningarna på 1940 -talet. På 1970- talet skogsdikning c 350 ha.

Skogsvägar: Haravattnet mfl 1969. Planerare L-E Östman, 1976 Flatbacken, 1990 -talet, andel i Bastusjövägen, Björnholmen och Juttuniemis väg. 2016 förlängning av Haravattenvägen till Kallkärret och grundförbättring av alla befintliga skogsbilvägar

Skogsgödsling 1985 och 2016

Stamkvistning på Timmerbacken och Skoltomtskiftet på 1980 talet under flera år efter varann

Köp av markområden: 1950 talet Vitsjö Byahem, 1985 Markus Kattilakoski, Nordlings 2000, Långsjöskiftet 2003

Bilder från olika exkursioner till Utskogen: L-E Ö.

Olika arkiv; Levi Westös anhöriga Levi Wiiks anhöriga, Lokalhistoriska arkivet i Larsmo

Tidskriften Skogsbruket

Jt, ÖT m.fl.

Rurik Åkerholm, Torp i Larsmo Utskog

Jaktföreningar. Timmerbacka Jaktförening

Boende i utskogen : Tupelis,Nordlings

Tillägg: Johnny Fagerholm nuvarande anställd av Skogsvårdsföreningen. Från 2007 och till nutid.

Virkesförsäljningar, anbudsförfarande

Tillägg: Rune Käldström nuvarande ordf för Larsmo bys samfällda utskog, förtroendevaldas

uppgifter:

.